När det svängt runt - så att det är lugnt

Man har semester. Solen strålar från en klarblå himmel och man vill bara ligga på stranden. Vi packar matsäck, strandstolar och böcker. Det finns ingen härligare semesterkänsla än att simma i en spegelblank sjö, som Emil och Alfred. Jag önskar att jag bodde nära en sjö, då skulle jag ta mig ett morgondopp varje dag på sommaren. För några år sedan fick vi tips om en liten sjö med en lugn och avskild strand. Det är så fint, en liten gräsmatta, sandstrand och brygga. Sjön ligger spegelblank och prydd av sagolika näckrosor.

Det står dock klart och tydligt på en skylt när man går dit från parkeringen att detta är en privat strand och tillhör en samfällighet. Såna petitesser bryr vi oss inte om. Dan ska ju alltid prata med folk, han är fanimej som morfar, så om det kommer någon hälsar de så glatt. De tror nog att vi bor där för de känner ju igen oss vid det här laget.

När vi kom dit fanns det inte en käft där. Vi var helt ensamma, så underbart! Men vi hann inte mer än hälla upp kaffet så kom ett helt grabbgäng dit. Det var kanske sju killar i 20-25-årsåldern. De kastade sig modigt från bryggan och sen satt de på rad och torkade sina unga kroppar i solen. Jag har ju tidigare sagt att jag inte bryr mig om vad folk tänker på stranden om mig, men sju 25-åringar på rad var lite för mycket t.o.m för mig. Men fan, har jag åkt dit för att bada så har jag! Jag masade min vinterbleka plufsiga lekamen i bikini ur solstolen och gick ner till stranden. Och just när jag gjorde det kändes det helt bekvämt! Jag insåg där och då att de unga killarna ser mig ju inte som en blekfet tjej, det enda de ser är: där är en tant som ska bada. Det har helt enkelt gått så långt att det svängt runt och blivit lugnt. Precis som du har skrivit om innan, man har förvandlats till ett neutrum. Så ÄR det ju! Och det kändes så befriande! Jag behöver inte ens försöka längre. De tyckte säkert att tanten var modig som badade fast det var så kallt i vattnet. Hurra - jag är tant! Och fan vad tanten ska bada i år!