Back to Memory Lane

Idén hade funnits där länge: vore det inte kul att någon gång träffa Tommy och Johan igen, bara för en kväll? Vi har ju faktiskt gjort så himla mycket roligt tillsammans och har extremt mycket från förr att snacka om. Och äntligen blev det av! Som två fnittriga tonåringar sminkade vi oss och fixade till oss innan det var dags att dra till Borås där vi bestämt att vi skulle ses.
Minns du, Tina, att vi sa innan vi åkte "Här sitter vi och gör oss i ordning fast det förmodligen är preciiiiis som vanligt i Borås och vi kan knappast vänta oss att det har blivit roligare?"
Men det var värt att få känna så en stund ändå även om det slutade ungefär som vi tänkt oss, det vill säga med en känsla av "Tack! Vi hörs om tjugo år igen eller så".
Allting var sig likt. Somligt hade bara blivit tydligare med åren. Johan kom dit packad och det stod som vanligt 111 i käften på honom av rinnande snus. Tommy hade kvar sitt spjuveraktiga sätt men var rätt tjötig och självupptagen. Minns inte att han var sådan förr.
Och precis som på Sri Lanka för 30 år sedan så satt de och småtjafsade precis hela tiden om VEM som hade räddat vem från att dö, vem som var skyldig vem pengar, vem som hade sagt den roligaste saken för ett halvt sekel sedan. Och vi satt mest och tittade på. Studerade och log lite. Lyssnade och petade in en kommentar här och där.
Men när Johan skulle berätta något otrroooligt hemligt och stort för oss som visade sig vara ett medlemsskap i Frimurarna så visste vi inte vad vi skulle säga. Så otroligt löjligt och småborgerligt. Gamla gubbar som kliar varandra på ryggen och dricker punch i gamla frackar som de haft sedan studenten. Så förlegat och löjligt. Nej, det gick bara inte att låtsas vara imponerad av det och det tror jag att Johan blev lite sårad av för han försökte övertyga mig flera gånger om att det inte handlade om skryt utan att det var en ära att bli invald i ett sällskap där man sätter hänsyn, kristen etik och medmänsklighet högt.   ---- Jaha??
Det var med en känsla av avslagenhet och lätt besvikelse som vi satt och skrattade på bussen hem därifrån. Visst sjutton är de snälla men ingenting har ju hänt sedan vi lämnade stan! De är lika hopplöst bonniga som de var då.

Sällskapsdjur

Vet du vad ett sällskapsdjur är? Du tror att det är ett djur som håller dig sällskap? Fel! Det är ett djur som kräver DITT sällskap! Jag gillar mina katter såklart men det finns dagar som jag skulle kunna tufta dem till två tofflor - en brun och en vit.
De är inte alls lika efterhängsna som hundar men vill gärna vara i närheten av mig. Värst är Alfons som har fått för sig att han vill ha vatten ur duschen i stället för i vattenskålen. Någon dum jävel valde honom vid att stå i duschen under strilande vatten och dricka. Det är tydligen jättekul och jättegott. När han stått där inne i duschen så tassar han runt i badrummet och lämnar talliga spår efter sig vilket gör att man får tvätta golvet där stup i kvarten. Det hade man väl kunnat leva med men vad som inte är fullt lika roligt är att så fort jag överhuvud taget TENDERAR att gå åt samma håll som toaletten (kanske har ett ärende i hallen där utanför) så springer han i förväg och sätter sig och väntar i duschen. Kommer jag inte då så sitter han och jamar och tittar på mig på ett extremt anklagande sätt. Vill jag att han ska törsta ihjäl?
Värst är när man behöver gå på toa och behöver ha en diskussion med honom varje gång man vill vara ifred. Han vill sitta där och bli klappad medan jag sitter i lagom höjd på stolen med honom nedanför och dessutom hoppas han på att jag ska sätta på duschen när jag är klar.
Själv har jag blivit som en femåring som försöker hinna springa in FÖRE honom på toaletten och slå igen dörren framför hans nos när jag behöver kissa. Oftast vinner han men då vrålar jag "UT ALFONS" tills han ger sig.
En annan otrevlig vana är att de tydligen tycker att det är väldigt trevligt när jag går upp på morgonen för att fixa mig inför jobbet. De sover hela nätterna men så fort jag sätter mig vid sminkbordet så går de, som på schema, och sätter sig en efter en på sin låda (som står två meter därifrån). Det ska tydligen bajsas i sällskap också. Så där sitter jag varje morgon i en jävla odör och försöker hålla andan medan jag sminkar mig. Funderar på att sätta en kartong framför lådan på morgonen och inte flytta på den förrän jag går till jobbet.