Vissa dagar...

Vad kommer det sig att vissa dagar är alla i min omgivning lite mer korkade än vanligt? Plötsligt ser jag dem i ett annat ljus. De säger en massa dumt. Åh, så mycket TRAMS man ska lyssna på. Är de inte t o m lite fulare än vanligt också? Har grannen alltid sett så slafsig ut? Ingen hyfs och stil! Det känns som att jag skulle behöva ge dom en sittopp allihopa. Vad beror det på? En gång var jag på en sammankomst hos en bekant när detta hände. Jag satt och tittade från den ene till den andre och det enda jag kunde tänka på var hur mycket strunt de pratade, så osedvanligt korkat och ointressant,  och att jag skulle vilja ta den ene och slå den andre med. Till mitt försvar får jag säga att jag inte brukar skrida till verket dessa dagar. De kan ju inte rå för att de är korkade. Men om jag varit en seriefigur skulle jag haft ett åskmoln ovanför huvudet precis som Kalle Anka har när han är arg. Det är dessa dagar jag retar mig som mest på dem som lägger upp varorna långsamt vid kassan som jag skrivit om tidigare. För plötsligt finns de där överallt. Har det något med luftföroreningar att göra eller är det kanske att det är fullmåne just då som gör att alla förändras? Ja, vad vet jag, det enda jag känner är att jag är den enda vettiga människan i hela världen just då. Åh, dessa dårar som inget anar i sin enfald. Jag gitter inte ens säga emot dem så korkade är de. Ja, OK då, lite kanske jag säger emot. Eller ja, ganska mycket då. ”VARFÖR är det bara JAG som går ut med pantflaskorna till garaget? Vem är det ni förväntar er ska göra det när de lagras i tvättstugan?”, ”Lägg tvätten i tvättkorgen och INTE på locket”. ”Ja, JAG går med soporna nu, för de vandrar ju knappast iväg AV SIG SJÄLVA!”, ”SKÖLJ UR disktrasan efter dig!!!”. ”Nu är kökshandduken skitig igen, hur många gånger ska jag säga att man bara torkar RENA händer på den??”. Det KAN hända att jag vid något tillfälle sagt något liknande åt det hållet. Det KAN hända säger jag. Om jag bodde i hyreshus skulle jag väl sätta upp ett antal arga lappar de dagarna. Ja, du som läser detta är väl inte så korkad som människorna jag beskriver så du har väl redan räknat ut att det rör sig om PMS. Ja, så är det. När människorna i min omgivning börjar bete sig ovanligt korkat räknar jag i almanackan: jaha, det är så dags ja..  (fast ibland är människor faktiskt korkade vare sig jag har pms eller inte). Vi pratade om humör på jobbet förra veckan och då sa en manlig kollega: Nää, jag tror jag är samma hela tiden, jag har nog ett jämnt humör. Och jag tror honom faktiskt för han är alltid trevlig och glad. Jaja, går an för er som inte har PMS tänkte jag, och jag sa det också. Det konstiga är att jag inte har lidit av detta tidigare, utan det har kommit nån gång efter 40. Vad beror DET på? Det är som om kroppen tänker att nu jäklar börjar det närma sig sluttampen av barnalstrandet här, nu får vi brassa på med hormonerna! Vi tjejer borde gå samman och skaffa en lägenhet där vi kan turas om att bo dessa dagar så att vi slapp alla idioter. Eller ja, så att de slapp oss…

/T