Är du en sån som går fort? frågade läkaren när jag tackat för mig och var på väg ut. Ja, det är jag sa jag, för jag går alltid fort. I korridoren på jobbet, på väg till soprummet, ja faktiskt överallt även om det inte är bråttom. Jag bara gör det. Såna människor lever länge, sa läkaren och gav mig en blinkning. Jag blev lite paff för det var så lustigt sagt, men jag glömde det inte för man vill ju gärna stanna länge här på jorden om det går. Och nyligen läste jag en forskningsrapport om att det faktiskt förhåller sig så. Forskarna hävdar att en gånghastighet på över en meter per sekund är en stark indikator på att personen kommer att leva längre än medellivslängden. Ja, det låter ju väldigt lovande för mig.
Kanske är det därför jag alltid haft så svårt för långsamma människor. Jag vet inte varför egentligen, för det är ju inte alltid så bråttom här i livet, men ändå.. Åh, värst är dom som lägger upp sina varor långsamt på bandet framme vid kassan i mataffären.. Varje vara en. Och. En. Med streckkoden åt rätt håll. Jag vet att det är bra för kassörskorna, jag vet det. Ändå vill jag bara rycka tag i deras korgar och slänga upp deras varor på bandet åt dom! SÅ! Och dom som ska låta sina små barn lägga upp grejerna ska vi bara inte prata om.. Oh my.. Helst ska dom låta ungen trycka på OK på kortläsaren också. Ååååh...
Eller dom som står och diskar sina byttor långsamt och omständligt i pentryt på jobbet när andra behöver komma åt vattnet för att skölja av stänklocket till micron. Åh, diska era byttor hemma eller sen vill jag rya åt dom!
Eller den sege grannen som kan stå länge och väl och prata om väder och vind i mycket långsam takt. När man frågar om nåt tror man att han inte hörde, så lång tid tar han på sig att svara. Jag blir så stressad, orkar inte.
Så har vi då dom som kör låååångsamt i trafiken. Det är då jag pratar mest för mig själv i bilen. En gång sa sonen när han var liten: mamma, det är så roligt när du pratar sådär långsamt när du kör! Vadå? sa jag. Ja, när du säger sådär: Meeeen. Koooom. Iiiigeeeen. Nuuu dåååå!!!! Efter det försökte jag skärpa mig lite när han var med.. Men seriöst? Dom som ligger och tuffar i 50 där det är 70? Vad är det? De som inte verkar kolla på vägskyltar när de kör utan kör som de själva tycker är lagom? AAAARRRGGGHHH! Det är 70, men de kör i 50. Det blir 50, så bra nu kör de lagom. Det blir 30, de kör fortfarande i 50... Mina nerver.. Jag hävdar å det bestämdaste att det är långsamkörarna som är farligast i trafiken för det är dom som triggar folk att göra explosiva omkörningar i rena ilskan.
En gång satt jag och väntade på min tur på drop-in hos frisören. Jag satt och tittade på hur de olika frisörerna jobbade. Särskilt en tittade jag på för hon var så otroligt långsam. Hon kammade långsamt. Och sen klippte. Kammade långsamt. Och sen klippte. Bara jag inte får henne tänkte jag för då får jag spader. Vem får jag? Självklart den långsamma. Den första kvarten kände jag mig superstressad, men efter ett tag upptäckte jag att det var ju ganska skönt och avkopplande. Axlarna började sänkas ner och jag hamnade i nåt meditativt tillstånd. Blev otroligt bra klippt och jag är ganska säker på att jag inte gick fort därifrån. Borde jag kanske anamma det långsamma livet lite mer? Jag tror faktiskt det, för det är ju själva livet jag hastar mig igenom och tillfällena då jag retar upp mig på de långsamma ger säkert avdrag på min livslängd ändå på grund av allt adrenalin som går åt. Men aldrig i livet att jag kommer att lägga upp varorna långsamt på bandet. Där går faktiskt gränsen!
/T
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar